Harry vaknade fem i morse. Efter två raka avsnitt av Dora upptäckaren zappar jag till nyheterna. Förstanyheten handlar om att 100 000 måste flytta om de hemska borgarna genomför marknadsanpassade hyror. ”Detta enligt Hyresgästföreningen”, läggs det sedan till lite pliktskyldigt. En halvtimme går. Nästa nyhetssändning. Nu är det plötsligt 70 000 som tvingas från hus och hem. Annars samma reportage. Skumt, vad hände med dessa 30 000?
Slår på text-tv. Där gäller 100 000 boende, nyheten ligger som förstanyhet med rubriken Marknadshyror drabbar fattiga. Märk väl utan citattecken, trots att källan klart och tydligt är ett debattinlägg från ett särintesse publicerat i DN. Går man till själva artikeln talas istället om siffran 50 000.
En tolkning, måhända elak, är att murvlarna på SVT är så uppe i spinn över denna smaskiga klasskampsnyhet att de inte orkar hålla koll på siffrorna. ”Äsch 50, 70 eller 100 000 var väl inte så noga – nu har vi äntligen regeringen i högerburen, lägg uuut!”
Sifferslarvet är väl en sak. Det kan man göra sig lustig över. Värre är det journalistiska knäcket. Inte ett ord sägs om varför förslaget kommit till, vilket problem det är tänkt att lösa eller hur (illa) hyresmarknaden fungerar idag.
Är det på allvar så enkelt att marknadshyror ”drabbar de fattiga”? Är det verkligen så självklart att SVTs journalister inte ens anser sig behöva sätta citattecken runt ett partsinlägg utan vidarebefordrar det ograverat som fakta?
Ett hederligt journalistiskt arbete hade kunnat spegla frågan också från andra håll. Till exempel kunde man ha påtalat att Stockholm i praktiken redan har marknadshyror, fast svart; eftersom hyresmarknaden är stängd och köerna parodiskt långa är den enda utvägen att köpa ett kontrakt under bordet. Detta stänger effektivt ute exempelvis unga inflyttande och skickar ut dem i en otrygg karusell av tillfälliga andrahandsboenden.
Det här vet vi av egen erfarenhet. Sara kom till Stockholm för studier 1996. Tills vi köpte lägenhet 2001 snittade hon på c:a tre olika boenden per år. Det var omöjligt att hitta ett eget hyresboende. Hon levde i en kappsäck och kunde aldrig bygga upp ett eget hem.
I andra storstäder tycks det funka på ett annat sätt. Till och med i Oslo är det relativt lätt att hitta hyresboende. Visst kan det kosta, men som ung kan det kanske vara okej att dela med andra ett tag.
Bruksvärdessystemet ger ibland sjuka effekter för lägenheter i förorterna, där systemet håller priserna uppe trots att marknadsläget egentligen borde pressa ner priserna. Samtidigt – i detta Hyresgästföreningens drömrike – subventioneras rika gamla tanter på Östermalm. En lägenhet på tjusiga Strandvägen kan ha samma hyra som en nyproducerad i miljonprogrammets Hallonbergen.
Åt de som har skall vara givet. Boende som haft turen att komma över en central lägenhet till låg hyra en gång i tiden vill nu försvara sin rätt att fortsätta betala underpris för sitt attraktiva boende. För nyanlända som inte har råd att köpa boende är dörren till innerstaden stängd.
Så skulle man kanske också kunna se på det system som Hyresgästföreningen slåss med näbbar och klor för att försvara. Uppenbarligen med god hjälp från bland andra SVTs reportar. Är det rimligt?
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om marknadshyror, hyresgästföreningen