Spännars Kinablogg

Kina firar 30 år av marknadsreformer

Det officiella Kina ställde igår till med ett firande för att markera 30 av marknadsreformer. Det skedde i samband med att nationalkongressen samlats till möte i Peking, just för att dra slutsatser av dessa tre decennier och för att diskutera hur Kina kan fördjupa utvecklingen av "socialism med kinesiska förtecken".

Det var under Deng Xiaopings resa till Shenzen som klartecknet gavs att börja öppna den havererade kinesiska planekonomin. Då var Shenzen en sömning fiskeby, nu en modern storstad. Partiorganet Folkets dagblad speglar utvecklingen för några Shenzen-bor.

54-åriga Xu Shenqiu var lärare när reformerna började slå igenom på 80-talet. Han följde sina vänners bana inom affärslivet och öppnade ett varuhus i Jilin. Nu är Xu och hans fru på väg att resa till Antarktis på semesterresa. Xu's dotter, själv journalist i Japan, säger att föräldrarnas resa kanske är ett rätt bra sätt att fira 30-årsminnet, "när min pappa började hoppades han kunna skapa ett bättre liv, men han uppnådde så mycket mer än han kunnat drömma om".

Xu är inte ensam. Sedan reformerna inleddes har den kinesiska ekonomin växt med 9,8 procent varje år. Förskräckande många kineser är fortfarande fattiga, men flera hundra miljoner har fått ett drägligt liv eller, som Xu, gått hela vägen från fattigdom till välstånd.

De marknadsekonomiska reformerna till trots har dock den officiella retoriken inte givit upp de gamla slagorden. Hu Jintau säger att "vi måste inse att vårt land fortfarande är ett socialistiskt land och kommer att förbli det för lång tid framöver". Den typen av uttalanden klingar allt mer ihåligt. Och tur är väl det.

Pappa firar 70 år

Just hemkomna från ännu en tur till Dalarna. Denna gång för att fira pappa Håkan som fyllt 70 år. Vi gav honom en resa (med bägge barnen med på köpet) till sin kusin i Florida. På festen visade vi också ett bildspel med några underbara foton från unga år.

Min far är verkligen en fantastisk person. Omtänksam, kärleksfull och framför allt oerhört levnadsglad. Visslande går han igenom livet, unnar sig vardagsnjutningar men gläds också åt vardagen precis som den är. Han verkar alltid ha varit sådan, farmor säger att han alltid var en nöjd liten son. En gång på BVC visade det sig att hennes bröstmjölk var så näringsfattig att pappa i praktiken var undernärd, men det hade inte märkts för han var lika glad som vanligt. Och så har det fortsatt sen dess, helt naturligt, utan vare sig söndagsbilagor, självhjälpsböcker eller österländska meditationsmetoder har han förmågan att fånga nuet. Imponerande och inspirerande. Kram och grattis pappa!

Det finns mycket mer att säga om pappa. Falukuriren tog fasta på föreningsmänniskan Håkan Spännar, även han värd att uppmärksammas. Arkivlänk till artikeln i papperstidningen här.

Sara i Tokyo för H&M-lansering

çons. Först på torsdag släpps kollektionen i resten av världen, så köerna var långa när de trendkänsliga Tokyoborna tog chansen att vara allra först. Nedanför är en film från Aftonbladet. Sara jobbar med PR-lanseringen men gjorde även debut som pressfotograf, när hennes mobilfoto från kön utanför butiken publicerades i samma tidning.

Exklusiv intervju med PR-kvinnan/fotografen Sara Spännar.

Ola: hur känns det?
Sara: jet laggat, mycket att göra men underbar stad och lyckad lansering.

Ola: vad var konstigast?
Sara: klädstilen i Harajuku, en kille hade en grön huvjacka med helt vadderad huva, såg ut som en Disney-figur

Ola: hur får du inspiration till dina fotografier?
Sara: jag inspireras av möten mellan kulturer, i varje situation finns något unikt, alla människor är vackra.

Harry har börjat gå

Kina bekämpar fattigdomen med ökad kapitalism

I finanskrisens kölvatten pratas det vitt och brett om kapitalismens kris. Gamla socialistiska käpphästar tas fram och vädras. Från Tyskland rapporteras att försäljningen av Marx & Engels Kommunistiska manifest tredubblats i år jämfört med 2007. Här hemma sätts manifestet upp som teater av två erkända kulturpersoner, tillika uttalade kommunister, som "tycker det börjar bli läge" för revolution.

Samtidigt i en annan del av världen fortsätter de som till skillnad från oss tvingats genomleva det kommunistiska helvetet att föra samhällsutvecklingen i motsatt riktning. Finanskris eller ej, liberaliseringen av Kina fortsätter.

Kinas regim har just klubbat igenom en jordbruksreform som ger 700 miljoner bönder rätt att sälja, hyra ut eller byta sina odlingsrätter. Hittills har all jord ägts av staten, men nu privatiseras den alltså, i syfte att få fart på landsbygdens ekonomiska utveckling och öka den fattiga bondebefolkningens inkomster. Över 40 nya banker ska också inrättas för att ge lån och öka investeringar på landsbygden.

Partiets gammelmarxister ojar sig över att den centrala kommunistiska principen om kollektivt ägd jord nu går i graven. Så mycket att kinesisk media förbjudits att rapportera mer om saken.

Med tiden kan man hoppas att inte bara jorden utan även ordet släpps fritt. I väntan på det kan vi i alla fall glädjas åt att kinas ledare fortsätter på den inslagna linjen, nämligen att fattigdomen bekämpas bäst med mer kapitalism, inte mindre.

Läs mer om jordreformen i DN och International Herald Tribune.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Kina, kapitalism, kommunism, jordreform

Förkylt på namnsdagen

Harrys namnsdag firades med att jaga ut ytterligare en förkylning. Tidigare i veckan var Harry riktigt risig, då var det skönt att hänga på pappas axel.

Efter en lång lunchsömn på fredagen blev han betydligt piggare. Då blev det en tur med pappa in på stan för att möta mamma på jobbet. Sen köra lite vagn innan sängdags.

Springtime gör Sveriges utställning vid Expo 2010 i Shanghai

Hatten av för mina före detta kollegor på Springtime som vunnit ett riktigt prestigeuppdrag. De har valts att utforma den svenska utställningen vid världsutställningen i Shanghai 2010. Det ska de göra tillsammans med arkitekterna på Tengbomgruppen, reklam-/designbyrån Futurniture och PR-byrån Eastwei i Kina (också min före detta arbetsplats).

Kommitténs ordförande Carl Cedershiöld motiverar i ett pressmeddelande valet så här

"Vi är glada över att samarbeta med Springtime som under senare år har utvecklat sin närvaro i Kina samtidigt som de har sin bas i Sverige.  Springtime och dess partners kommer nu att arbeta nära kommittén och de företag som medfinansierar det svenska deltagandet i världsutställningen för att ta fram en lockande och intressant utställning."

Under 2006 var jag den första utsända från Springtime i Kina. Nu är det ett helt gäng där borta. Och mycket att göra kommer de att ha. Roligt!

Mer info på kommitténs sajt.

Tveksam Kinabild i Henning Mankells "Kinesen"

När Henning Mankell fick höra om den pågående mjölkskandalen i Kina viftade han säkert med pekfingret i ett ”vad var det jag sade”. Hans senaste thriller Kinesen är lika mycket en bok om Mankells syn på den framväxande stormakten, där giriga affärsmän utan samvete spelar en central roll. Kinesen har sina poänger, den är välskriven och visst är den spännande också. Men hans kritik av korruption och missförhållanden i det moderna Kina känns enögd och rymmer också ett idealiserande av kommunistkina som lämnar en besk eftersmak.

I ett avsnitt görs en historisk tillbakablick till mitten av 1800-talet, då USA tog med sig fattiga kineser som slavar på järnvägsbyggen under fruktansvärda förhållanden. Mankell vill rikta ljuset på detta västvärldens koloniala arv, både i Kina och i Afrika där han själv bor. Det hat och hämndbegär mot Väst som kolonialismen väcker hos berättelsens San förs vidare genom släktleden till bokens verkliga bad guy, Ya Ru, och kastar sin blodiga skugga ända ut på den svenska landsbygden. Ya Ru är en maktspelare av rang, han har byggt ett imperium på tvivelaktiga affärer och har sina tentakler långt inne i partiets ledning.

Ya Ru står som representant för det nya Kina á la Henning Mankell, där en liten elit utan skrupler bygger egna rikedomar och maktpositioner medan den ekonomiska utveckling alla talar om inte kommer den stora delen av befolkningen till godo. Mankell tycks helt ha missat hur liberaliseringarna sedan slutet av 70-talet lyft minst ett par hundra miljoner kineser ur fattigdom. Jag har med egna ögon sett stoltheten och framtidstron lysa ur ögonen på unga kineser som gör karriär i det nya öppna Kina och som delar sin lön med hela sina familjer. Marknadsekonomiska reformer bygger faktiskt välstånd för breda lager av vanliga kineser. Om detta säger Mankell inget.  

Som kontrast till detta finns berättelsens good guy, Ya Rus syster Hong. Hon har också makt och inflytande men tillhör den grupp inom partiet som anser att det socialistiska arvet håller på att förskingras av personer som Ya Ru. Mankell beskriver en maktkamp inom Kinas ledning och det är ingen tvekan om var han själv står. Hong ”försvarar dom hundratals miljoner bönder som ändå är dom som skapar utvecklingen med sitt arbete. Den utveckling dom får en allt mindre del av”. Hon ser allt det hon och kommunistpartiet kämpat för raseras. När han på detta sätt ställer det hemska nya Kina mot den jämlika maoismen blir Mankell direkt irriterande. Vi pratar ändå om ett parti som förtryckt och mördat tiotals miljoner av den egna befolkningen.

Berättelsen tar oss även till Zimbabwe och Mocambique. Både Hong och Ya Ru deltar i en delegation från den kinesiska regeringen. Här får vi höra om en topphemlig plan där Kina planerar skeppa över bönder till Afrika att bruka oanvänd jord och därmed minska problemet med den egna fattiga landsbygdsbefolkningen. Hong tycker inte om idén om nykolonisering. När Mankell låter Hong argumentera mot kinesisk kolonisation gör hon det som Mugabes försvarare! ”Robert Mugabe är klok som inser att man måste stå emot alla ansträngningar från den forna kolonialmakten att slå undan benen på det regerande partiet”. ”Mugabe är omgiven av fiender. Det vore en dumhet om han inte krävde att säkerhetstjänsten arbetar på höjden av sin förmåga”. Hmm.

Bokens huvudperson, den svenska domaren Birgitta Roslin, blir inblandad i historien av släktskäl. Hennes och Hongs vägar korsas och flätas samman inte bara av hotet från Ya Ru, det finns även en slags gemensam ideologisk grund. Roslin var (liksom Mankell själv) aktiv maoist i sin ungdom och dras nu med en besvikelse över att hon trots de stora visionerna om att förändra världen sitter där med sitt övre medelklassliv. Hon är länken mellan morden i Norrland och världspolitikens Kina. Det funkar okej, inte mer. Helhetsintrycket är lite splittrat: jag tycker inte riktigt Mankell får ihop berättelsen även om språket är bra – och jag ogillar en hel del av det han säger.

Läs även andra bloggares åsikter om Mankell, Kinesen

Harry fyller ett år

För ett år sedan den 10 september föddes vår älskade Harry. Klockan fem över fem. Jag var där när han ploppade ur Saras mage och jag höll honom mot mitt bröst bara minuter gammal. Det var och är ett mirakel.

Jag tror Harry gillade sin födelsedag. Han var i alla fall glad och sprallig hela dagen. Fina presenter: en briobil, en bultbräda, ytterligare några bilar och så en bärstol från mig, så att vi kan gå i skogen. Vi bakade tårta och Harry åt en stor bit. Idag har han varit lite ledsen, som sig bör dagen efter.

Ett annat sätt att se på marknadshyror

Harry vaknade fem i morse. Efter två raka avsnitt av Dora upptäckaren zappar jag till nyheterna. Förstanyheten handlar om att 100 000 måste flytta om de hemska borgarna genomför marknadsanpassade hyror. ”Detta enligt Hyresgästföreningen”, läggs det sedan till lite pliktskyldigt. En halvtimme går. Nästa nyhetssändning. Nu är det plötsligt 70 000 som tvingas från hus och hem. Annars samma reportage. Skumt, vad hände med dessa 30 000?

Slår på text-tv. Där gäller 100 000 boende, nyheten ligger som förstanyhet med rubriken Marknadshyror drabbar fattiga. Märk väl utan citattecken, trots att källan klart och tydligt är ett debattinlägg från ett särintesse publicerat i DN. Går man till själva artikeln talas istället om siffran 50 000.

En tolkning, måhända elak, är att murvlarna på SVT är så uppe i spinn över denna smaskiga klasskampsnyhet att de inte orkar hålla koll på siffrorna. ”Äsch 50, 70 eller 100 000 var väl inte så noga – nu har vi äntligen regeringen i högerburen, lägg uuut!”

Sifferslarvet är väl en sak. Det kan man göra sig lustig över. Värre är det journalistiska knäcket. Inte ett ord sägs om varför förslaget kommit till, vilket problem det är tänkt att lösa eller hur (illa) hyresmarknaden fungerar idag.

Är det på allvar så enkelt att marknadshyror ”drabbar de fattiga”? Är det verkligen så självklart att SVTs journalister inte ens anser sig behöva sätta citattecken runt ett partsinlägg utan vidarebefordrar det ograverat som fakta?

Ett hederligt journalistiskt arbete hade kunnat spegla frågan också från andra håll. Till exempel kunde man ha påtalat att Stockholm i praktiken redan har marknadshyror, fast svart; eftersom hyresmarknaden är stängd och köerna parodiskt långa är den enda utvägen att köpa ett kontrakt under bordet. Detta stänger effektivt ute exempelvis unga inflyttande och skickar ut dem i en otrygg karusell av tillfälliga andrahandsboenden.

Det här vet vi av egen erfarenhet. Sara kom till Stockholm för studier 1996. Tills vi köpte lägenhet 2001 snittade hon på c:a tre olika boenden per år. Det var omöjligt att hitta ett eget hyresboende. Hon levde i en kappsäck och kunde aldrig bygga upp ett eget hem.

I andra storstäder tycks det funka på ett annat sätt. Till och med i Oslo är det relativt lätt att hitta hyresboende. Visst kan det kosta, men som ung kan det kanske vara okej att dela med andra ett tag. 

Bruksvärdessystemet ger ibland sjuka effekter för lägenheter i förorterna, där systemet håller priserna uppe trots att marknadsläget egentligen borde pressa ner priserna. Samtidigt – i detta Hyresgästföreningens drömrike – subventioneras rika gamla tanter på Östermalm. En lägenhet på tjusiga Strandvägen kan ha samma hyra som en nyproducerad i miljonprogrammets Hallonbergen.

Åt de som har skall vara givet. Boende som haft turen att komma över en central lägenhet till låg hyra en gång i tiden vill nu försvara sin rätt att fortsätta betala underpris för sitt attraktiva boende. För nyanlända som inte har råd att köpa boende är dörren till innerstaden stängd.

Så skulle man kanske också kunna se på det system som Hyresgästföreningen slåss med näbbar och klor för att försvara. Uppenbarligen med god hjälp från bland andra SVTs reportar. Är det rimligt?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om marknadshyror, hyresgästföreningen