Spännars Kinablogg

Anka på Da Dong i Peking på fredag

Låg aktivitet på bloggen ett tag. Har väl inte varit en partyperiod rent allmänt. Vab idag, magsjuka i fredags och diverse annat. Men skit i det nu, för i morgon sätter jag mig på planet till Peking. Sara är redan på plats och har bokat bord på Da Dong på fredag, jag kan få hallucinationer om den grillade ankan och blotta tanken på att det börjar vankas får det att vattnas i munnen.

I Putins Ryssland är även chokladen macho

Att Vladimir Putin är en machoman är väl dokumenterat. I höstas reagerade han blixtsnabbt när en tiger angrep ett tv-team genom att rycka tag i ett gevär och skjuta. Någon månad senare lanserade han en instruktionsvideo i judo med sig själv i huvudrollen.

Även den trendkänsliga livsmedelsbranschen har nu hajat vad som gäller, i Putins Ryssland finns ingen plats för fjolleri.

Sara kom hem från en affärsresa med denna underbart bisarra choklad för män.

Notera inte bara payoffen "for MEN" utan och den överkryssade figuren med kjol instansat på själva chokladbitarna.

Efter en väldigt manlig test kan jag konstatera att ingenting skiljer den från annan choklad, sannolikt inte heller från exakt samma Nestléprodukt i andra länder. Det måste alltså vara fråga om ren lokalanpassad branding. Man skulle bra gärna varit en fluga på väggen i det styrelsemötet när herrchokladen klubbades igenom.
Läs även andra bloggares åsikter om Putin, Nestlé, macho, choklad

Kinesiska nyåret firat med Maos fläsk och fiskdoftande aubergine

Vi hade lösa planer på att ta oss ut på krogen för att fira kinesiska nyåret med dimsum. Men det är inte så lätt med en 1,5-åring. Vi tog fram våra recept från Sichuan och Hunan och lagade en egen middag istället. Den ena favoriten är ordförande Maos rödkokta fläsk. Underbart möra och karamelliserade fläskbitar som kokar i en kryddstark sås tills all vätska är borta. Hackad salladslök på toppen.

Den andra höjdaren vi bestämde oss för var fiskdoftande aubergine. Lite knixigare med många olika såser, vinägrar och kryddor som ska wokas lagom länge. Men det är en vacker och lite speciell rätt där den mjuka auberginesmaken korsas med en rätt komplex smak, söt och stark och syrlig samtidigt.

Sen försökte vi också laga ångkokt broccoli med vitlök, en vanlig vardagsrätt i de flesta kinesiska restauranger. Men där har vi ännu inte fått till den rätta konsistensen och smaken. Det ska vara lite kladdigt och med en tydlig vitlökssmak. Någon som vet?

Åh den som ändå hade en skål Yangrou Paomo

Ibland blir man bara fruktansvärt sugen på något specifikt från Kina. Ofta hänger det ihop med någon minnesvärd episod från tiden i Peking och Shanghai 2006. Just nu är det av ingen uppenbar anledning en lite udda lamm- och brödsoppa från Shaanxi vid namn Yangrou Paomo. Soppan har influenser från arabvärlden och kom till Kina via Silkesvägen, för att nu vara lite av paradrätten för Xi'An (läs vår lilla reserapport här).

Vi har ätit soppan dels i Xi'An och dels på en liten hål-i-väggen-restaurang i en gränd mitt emot Carrefour nära SAS Radison vid tredje ringvägen i norra Peking. Så här går det till. Hitta en inte alltför vanlig Shaanxi-restaurang, beställ soppa och en kall öl. Är man mycket hungrig kan man ta en utsökt liten kebabliknande sak med hackat lammkött, kummin och stekt paprika som jag tror heter Roujiamo medan man väntar.

När man gjort sin beställning får man först in en djup tallrik och en rejäl brödkaka. Brödet ska man själv riva sönder i småbitar. Sen går personalen ut med skålen i köket och häller på själva soppan. Förutom brödbitar och buljong innehåller den lammkött, nudlar, lök, vitlök, kryddor (det är rätt bra fart i den) och hackad färsk koriander. För under 20 spänn har man fått en mättande och värmande lokal specialitet. I want it now.

Tack "Tittibao" för lånet av bilden.

Fika inte på Blooms

På Södermalm,vid Mariatorget, ligger ett fik vid namn Blooms. För några år sen hade jag en dålig pizzaupplevelse därifrån. Minns att det var en kombination av otrevlig/långsam service och dåligt fika. Har sedan dess hållit oss borta därifrån, det finns ju många bättre ställen.

Ibland med Harry måste man dock göra vissa kompromisser. Proppfulla ställen utan plats för barnvagn får prioriteras bort, om de så serverar det mest utsökta kaffet eller de allra läckraste av bakverk. Det finns heller inte tid att leta runt för länge efter det ultimata kaféet.

Så hände det sig i lördags att vi hamnade på Blooms igen. Eller snarare Blooms 2, en avknoppning till det första, som drivs i Röda Korsets lokaler på Hornsgatan. Det hela utvecklade sig till en parodi på kaféupplevelse.

Till att börja med: en 15-årig valhänt och låångsam tjej i kassan. Tog en kvart på sig för beställningen. Vi valde två GI-lasagne. Det mesta andra var slut. Fick en sådan där dosa som ska pipa när maten är klar (vilket inte funkade). Vi klämde ner oss vid ett bord fullt med gammal disk. Det var slut på servetter, vatten och knivar. Gick på toaletten, papper nästan slut och pappershanddukar över hela golvet.

Efter oändligt lång tid kom vår mat. Tog två tuggor: kallt. Klagade och väntade sedan ytterligare 10 minuter (de har micro, hur svårt kan det vara). Började äta för andra gången. Kallt igen. Skratt. Orkade inte klaga igen. Bordet bredvid fnissade också. De hade en liknande upplevelse. Fick vänta en evighet på en kaffe latte.

Det konstiga är att detta Blooms inte bara finns kvar år från år utan också utvidgar affärerna. Varför fungerar inte marknadsekonomin? Usla alternativ ska bort från marknaden så att bättre alternativ kan ta vid. Här behöver verkligheten hjälp på traven. Gå inte dit.

Svensk julmat = töntigt?

Idag har vi varit ute på julflängt på stan som massor med andra. Allt andas jul nu, även maten. I reklamen syns Blossatomtar, prinskorvar från Scan och luccekatter på 7eleven. Tidningarnas helgbilagor är fulla med jultips. Samma sak i livsmedelsbutikernas utbud som är fult av julmust, nötter, skinka och annat.

Däremot är det märkligt svårt att äta julmat på restaurang (nu räknar vi bort julborden).

Efter shoppingen var vi sugna på en riktigt god jultallrik, men där gick vi bet. Vi kollade runt bland kända svenska restauranger (typ KB), anrika hotell och andra ställen som vi kunde komma på. Ack så svårt. En kommentar som vi fick på ett ställe var: "svensk julmat håller vi oss långt borta ifrån". Varför då? Varför är det så förtvivlat svårt att hitta vällagad husmanskost på restauranger i Sverige?

Vi fick kasta in handuken och välje en Club Sandwich med currykyckling. Det var det eller hamburgare. Nu längtar vi till föräldrarna.

Dimsum i Gamla stan

Yes! Vi har hittat ett ställe som serverar äkta vällagad Dim sum. Thaistället Ayordee i Gamla stan, i hörnet Stora Gråmunkegränd och Stora Nygatan. Meny som ett helt fotoalbum, japp. Bambukorgar där godsakerna ångats, check. Högljudda kantoneser som ropar från köket och nojsar vid borden, ja.

Betyget blir väldigt högt. Speciellt deras räkdumplings (har gao) och portugisiska-macaoiska-kantonesiska äggbakelser smakar himmelskt. Allt vi beställde var kanonbra och kändes inte försvenskat utan precis som i Hongkong eller Guangzhou. Priserna var rimliga och jasmintéet gott.

Vår lilla testpatrull är skadad av jobb inom PR, restaurang och marknadsföring, så vi började så klart gå loss på hur man kunde lyfta fram denna dolda skatt bättre.

Ägarna, gör så här:
- Renodla det kantonesiska, skippa det thailändska. Stockholm har gott om det senare, men stan svämmar knappast över av bra kantonesiska ställen.
- Byt stadsdel, Gamla stan är inte rätt ställe för annorlunda krogupplevelser. Svensk husman och pizza är snarare det som tycks föredras av turistgrupperna på Österlånggatan.
- Ut med den murriga/muggiga thai-inredningen med mörkblå väggar och växter i taket. In med retro-modern diner-i-Hongkong-stil, se In the Mood For Love
- Behåll meny och kockar precis som de är!

Andra bloggar om: Dimsum, Stockholm