Timbro i konflikt med sig själva

Johan Norberg förundras över tankesmedjan Timbros förflyttning från liberalism till värdekonservatism, under ledning av deras nya husfilosof Roland Poirier Martinsson. Varje tillfälle tas att ösa kritik mot liberalismen. Martinsson är moralkonservativ: religion är viktigt även i politiken, aborterna måste minska, feminismen bekämpas och varför inte förbjuda våld och sex på tv innan åtta på kvällen.

Martinsson buntar ihop liberalismen med socialismen:

 "Socialismen är i grund och botten en rent materialistisk analys av samhället och nyliberalismen består i en renodlat ekonomistisk syn på samhället.", Newsmill 080830

Och ser det som omöjligt att vara både ekonomiskt liberal (gilla företagsamhet) och värdeliberal (gay lika okej som straight):

"Den som vill ha låga skatter och fri företagsamhet bör argumentera för konservativa ståndpunkter på sociala områden och i värdefrågor. Att vara värdeliberal är att stå för höga skatter och en stor stat.", SvD 090209

Visst är det väldigt märkligt att höra sånt från just Timbro. Med sin nya ståndpunkt hamnar de liksom i konflikt med sig själva.

Norberg lyfter fram Leva fritt och leva väl som säger så här om just värdeliberalism:

"Värdeliberalismen avvisar tanken på att staten skulle kunna vara ett instrument i dygdens tjänst, men betonar samtidigt att det faktiskt finns saker som är rätt och fel, gott och ont och att människan är ett socialt djur som utvecklas i samspel med andra människor."

Själv tänker jag på en annan av deras böcker, av kulturdebattören Carl Rudbeck, som inleds med orden:

"För intellektuella har liberalismen varit den fula ankungen bland ideologier, oälskad, försmådd och föraktad."

Få hade väl trott att bokens utgivare ett decennium senare skulle stå och kasta sten på sin egen ankunge. Visserligen står de inte från samma sida sjön som kultursidesvänstern. Men för ankungen som får stenen i skallen kan det nog kvitta vilket håll den kastades ifrån.

Läs även andra bloggares åsikter om poirer martinsson, timbro, konservatism, liberalism