Spännars Kinablogg

Anka på Da Dong i Peking på fredag

Låg aktivitet på bloggen ett tag. Har väl inte varit en partyperiod rent allmänt. Vab idag, magsjuka i fredags och diverse annat. Men skit i det nu, för i morgon sätter jag mig på planet till Peking. Sara är redan på plats och har bokat bord på Da Dong på fredag, jag kan få hallucinationer om den grillade ankan och blotta tanken på att det börjar vankas får det att vattnas i munnen.

Nu är resan till Peking bokad

Lite låg aktivitetsnivå på bloggen ett tag nu. Väntar på energi från våren. Eller från Peking! Nu är det äntligen bokat. Utresa 22 april. Nu när jag är på väg dit kommer det bli mycket roligare att läsa sajter som That's Beijing och The Beijinger. Lite dagdrömmande kommer det bli framöver.

Hårdare ton från Dalai Lama mot kinesiska ockupationen av Tibet

Idag är det 50 år sedan tibetanernas uppror mot den kinesiska ockupationen. Upproret slogs brutalt ner av kinesisk militär. Tiotusentals tibetaner dödades och uppåt hundra tusen gick i landsflykt till Indien och andra länder. Dalai Lama var en av dem. Sedan dess har han rest världen runt för att samla stöd för sin icke-våldsprincip och sitt folks frihet. Inte sällan har Dalai Lama och hans exilregering i Dharamsala i Indien mött intern kritik för att vara för kompromissvillig gentemot kinesiska regimen. Konsekvent har han hävdat att tibetanerna inte längre eftersträvar självständighet utan ökad autonomi inom ramen för Kina.

I sitt tal idag (svensk version här) skärper Dalai Lama tonen. Inte så att han bytt fot om den så kallade Medelvägens politik. Men han talar rakt ut om det förtryck Kina utövat och utövar gentemot tibetanerna. Han talar om ockupationsårens "ohyggliga umbäranden" för befolkningen, "urskillningslös exploatering" av naturresurser och 50 år av "outsägligt lidande och förstörelse av Tibets land och folk".

I det mest citerade partiet talar Dalai Lama om att hans landsmän upplevt helvetet på jorden

"När den kinesiska kommunistregeringen hade ockuperat Tibet, genomförde man en serie av förtryckande och repressiva kampanjer som innefattat "demokratiska reformer", klasskamp, kollektivisering, kulturrevolutionen, införandet av krigslagar och på senare tid även patriotisk omskolning och "Slå hårt"-kampanjer. Allt detta har slungat ner tibetanerna i sådana avgrunder av lidande och umbäranden att de bokstavligt talat upplevt ett helvete på jorden."

Detta är en dag då man trots alla framsteg som skett i Kina de senaste 30 åren påminns om Pekingregimens brutalitet.

Läs även andra bloggares åsikter om Kina, Tibet, Dalai Lama

Jag är professor, redo att blöda och sjukt snygg

Rebecca "Popjunkien" Crusoe är min före detta kollega. Hon är numera PR-chef på MTV, förutom att vara etablerad populärkulturbloggare förstås. Nu har hon gjort en liten test som jag sen testade på mig själv. Man googlar  sitt förnamn + "är", och beskriver sig själv med de fem första träffarna. Fniss.

Ola är...
...professor med musikintresse
...redo att börja blöda
...Perssons högra hand
...sjukt snygg
...som en mänsklig drinkpinne

I Putins Ryssland är även chokladen macho

Att Vladimir Putin är en machoman är väl dokumenterat. I höstas reagerade han blixtsnabbt när en tiger angrep ett tv-team genom att rycka tag i ett gevär och skjuta. Någon månad senare lanserade han en instruktionsvideo i judo med sig själv i huvudrollen.

Även den trendkänsliga livsmedelsbranschen har nu hajat vad som gäller, i Putins Ryssland finns ingen plats för fjolleri.

Sara kom hem från en affärsresa med denna underbart bisarra choklad för män.

Notera inte bara payoffen "for MEN" utan och den överkryssade figuren med kjol instansat på själva chokladbitarna.

Efter en väldigt manlig test kan jag konstatera att ingenting skiljer den från annan choklad, sannolikt inte heller från exakt samma Nestléprodukt i andra länder. Det måste alltså vara fråga om ren lokalanpassad branding. Man skulle bra gärna varit en fluga på väggen i det styrelsemötet när herrchokladen klubbades igenom.
Läs även andra bloggares åsikter om Putin, Nestlé, macho, choklad

Timbro i konflikt med sig själva

Johan Norberg förundras över tankesmedjan Timbros förflyttning från liberalism till värdekonservatism, under ledning av deras nya husfilosof Roland Poirier Martinsson. Varje tillfälle tas att ösa kritik mot liberalismen. Martinsson är moralkonservativ: religion är viktigt även i politiken, aborterna måste minska, feminismen bekämpas och varför inte förbjuda våld och sex på tv innan åtta på kvällen.

Martinsson buntar ihop liberalismen med socialismen:

 "Socialismen är i grund och botten en rent materialistisk analys av samhället och nyliberalismen består i en renodlat ekonomistisk syn på samhället.", Newsmill 080830

Och ser det som omöjligt att vara både ekonomiskt liberal (gilla företagsamhet) och värdeliberal (gay lika okej som straight):

"Den som vill ha låga skatter och fri företagsamhet bör argumentera för konservativa ståndpunkter på sociala områden och i värdefrågor. Att vara värdeliberal är att stå för höga skatter och en stor stat.", SvD 090209

Visst är det väldigt märkligt att höra sånt från just Timbro. Med sin nya ståndpunkt hamnar de liksom i konflikt med sig själva.

Norberg lyfter fram Leva fritt och leva väl som säger så här om just värdeliberalism:

"Värdeliberalismen avvisar tanken på att staten skulle kunna vara ett instrument i dygdens tjänst, men betonar samtidigt att det faktiskt finns saker som är rätt och fel, gott och ont och att människan är ett socialt djur som utvecklas i samspel med andra människor."

Själv tänker jag på en annan av deras böcker, av kulturdebattören Carl Rudbeck, som inleds med orden:

"För intellektuella har liberalismen varit den fula ankungen bland ideologier, oälskad, försmådd och föraktad."

Få hade väl trott att bokens utgivare ett decennium senare skulle stå och kasta sten på sin egen ankunge. Visserligen står de inte från samma sida sjön som kultursidesvänstern. Men för ankungen som får stenen i skallen kan det nog kvitta vilket håll den kastades ifrån.

Läs även andra bloggares åsikter om poirer martinsson, timbro, konservatism, liberalism

Det blir en resa till Peking i vår

Några av de 225 nya butiker som H&M planerar att öppna under 2009 ska ligga i Peking. Den första öppnar redan under våren. Det blev officiellt i förra veckan i samband med bokslutet men drunknade lite i den större nyheten att bolaget mitt under brinnande finanskris behöver anställa 6000-7000 personer. Veckans Affärer skrev en liten grej.

Eftersom PR kring nya H&M-öppningar ligger på Saras bord så kommer hon att vara på plats i Peking. Vi har just bestämt att även jag ska åka. Vi kommer att stanna några dagar extra för att turista. Å vad vi längtar!

Tankarna har börjat snurra: vad ska vi (åter-)se? I nästan alla såna dagdrömmar förekommer mat. Pekinganka på Da Dong, modern Yunnanmat på Jia 21, stark Hunan på vår gamla kvartersrestaurang uppe vid SAS Radisson-hotell och kanske Dim Sum på stans bästa, största och mest klassiska specialist uppe vid Ditan-parken. Det vattnas redan i munnen.

Om någon Pekingbo/-resenär läser detta och har några nya Pekingtips, dela gärna med dig.

Kinesiska nyåret firat med Maos fläsk och fiskdoftande aubergine

Vi hade lösa planer på att ta oss ut på krogen för att fira kinesiska nyåret med dimsum. Men det är inte så lätt med en 1,5-åring. Vi tog fram våra recept från Sichuan och Hunan och lagade en egen middag istället. Den ena favoriten är ordförande Maos rödkokta fläsk. Underbart möra och karamelliserade fläskbitar som kokar i en kryddstark sås tills all vätska är borta. Hackad salladslök på toppen.

Den andra höjdaren vi bestämde oss för var fiskdoftande aubergine. Lite knixigare med många olika såser, vinägrar och kryddor som ska wokas lagom länge. Men det är en vacker och lite speciell rätt där den mjuka auberginesmaken korsas med en rätt komplex smak, söt och stark och syrlig samtidigt.

Sen försökte vi också laga ångkokt broccoli med vitlök, en vanlig vardagsrätt i de flesta kinesiska restauranger. Men där har vi ännu inte fått till den rätta konsistensen och smaken. Det ska vara lite kladdigt och med en tydlig vitlökssmak. Någon som vet?

Åh den som ändå hade en skål Yangrou Paomo

Ibland blir man bara fruktansvärt sugen på något specifikt från Kina. Ofta hänger det ihop med någon minnesvärd episod från tiden i Peking och Shanghai 2006. Just nu är det av ingen uppenbar anledning en lite udda lamm- och brödsoppa från Shaanxi vid namn Yangrou Paomo. Soppan har influenser från arabvärlden och kom till Kina via Silkesvägen, för att nu vara lite av paradrätten för Xi'An (läs vår lilla reserapport här).

Vi har ätit soppan dels i Xi'An och dels på en liten hål-i-väggen-restaurang i en gränd mitt emot Carrefour nära SAS Radison vid tredje ringvägen i norra Peking. Så här går det till. Hitta en inte alltför vanlig Shaanxi-restaurang, beställ soppa och en kall öl. Är man mycket hungrig kan man ta en utsökt liten kebabliknande sak med hackat lammkött, kummin och stekt paprika som jag tror heter Roujiamo medan man väntar.

När man gjort sin beställning får man först in en djup tallrik och en rejäl brödkaka. Brödet ska man själv riva sönder i småbitar. Sen går personalen ut med skålen i köket och häller på själva soppan. Förutom brödbitar och buljong innehåller den lammkött, nudlar, lök, vitlök, kryddor (det är rätt bra fart i den) och hackad färsk koriander. För under 20 spänn har man fått en mättande och värmande lokal specialitet. I want it now.

Tack "Tittibao" för lånet av bilden.

Gott nytt år alla dysterkvistar

Det är goda tider för dysterkvistar och utvecklingspessimister. Inte minst ger finanskrisen många 68-or chansen att damma av sina gamla käpphästar om kapitalismens död och statscentralismens välsignelse. Ett exempel är Göran Rosenberg, då maoist i kretsen kring tidningen Clarté, nu författare och kolumnist i Dagens Nyheter. Marknaden har självdestruerat, skrev han strax innan jul, vi bevittnar sammanbrottet för en ideologisk världsbild och i dess ställe: statens återkomst.

Men medan gamla mediamaoister spår världens undergång och nyhetsredaktionernas årskrönikor ropar ut sina eländesskildringar fortsätter samhället vid sidan av strålkastarljuset att utvecklas till det bättre. Jo, jag tror det är så. Visst finns oerhört mycket lidande i vår värld, jag försöker inte vifta bort problemen eller hävda att journalisterna ljuger. Men vi serveras bara den ena sidan av verkligheten. Plötsliga negativa händelser blir nyheter. Långsamma gradvisa förbättringar blir det inte. No news is good news.

För en tid sedan råkade jag se ett inslag på SVTs Sportspegeln om Formel 1-föraren Gunnar Nilsson som 1978 dog hastigt i testikelcancer endast 30 år gammal. I slutet av inslaget berättar speakern att då för 30 år sedan var dödligheten i testikelcancer 90 procent. Idag klarar sig 98 procent. En fantastisk utveckling. Varför visste jag inte detta? Ser vi ens sådana positiva nyheter eller överväldigas vi av den nattsvarta verklighetsbeskrivning medierna ger oss och tror att allt är värre än vad det är?

Jag är utvecklingsoptimist. Trots finanskris, bilindutrikris, klimatkris och bostadskris. Jag tror vi fixar detta och kommer starkare ut än när vi gick in. Jag tror att världen, över lag, stadigt blir bättre och att vi alla borde bli duktigare på att lägga märke till de positiva tecknen. Inte för att vi ska förneka problemen utan för att de faktiskt finns så mycket att glädjas åt, som vi tenderar att glömma. Som med testikelcancern.

Eller som i årets kanske bästa reklamfilm. AMF Pension, med hjälp av Forsman & Bodenfors, påminner oss om att det inte var bättre förr. Och får oss att skratta under tiden. "Kerstin, Kerstiiin" är redan en klassiker.