Johan Norberg förundras över tankesmedjan Timbros förflyttning från liberalism till värdekonservatism, under ledning av deras nya husfilosof Roland Poirier Martinsson. Varje tillfälle tas att ösa kritik mot liberalismen. Martinsson är moralkonservativ: religion är viktigt även i politiken, aborterna måste minska, feminismen bekämpas och varför inte förbjuda våld och sex på tv innan åtta på kvällen.
Martinsson buntar ihop liberalismen med socialismen:
"Socialismen är i grund och botten en rent materialistisk analys av
samhället och nyliberalismen består i en renodlat ekonomistisk syn på
samhället.", Newsmill 080830 Och ser det som omöjligt att vara både ekonomiskt liberal (gilla företagsamhet) och värdeliberal (gay lika okej som straight):
"Den som vill ha låga skatter och fri företagsamhet bör
argumentera för konservativa ståndpunkter på sociala områden och i
värdefrågor. Att vara värdeliberal är att stå för höga skatter och en
stor stat.", SvD 090209 Visst är det väldigt märkligt att höra sånt från just Timbro. Med sin nya ståndpunkt hamnar de liksom i konflikt med sig själva.
Norberg lyfter fram Leva fritt och leva väl som säger så här om just värdeliberalism:
"Värdeliberalismen avvisar tanken på att staten skulle kunna vara ett
instrument i dygdens tjänst, men betonar samtidigt att det faktiskt
finns saker som är rätt och fel, gott och ont och att människan är ett
socialt djur som utvecklas i samspel med andra människor."
Själv tänker jag på en annan av deras böcker, av kulturdebattören Carl Rudbeck, som inleds med orden:
"För intellektuella har liberalismen varit den fula ankungen bland ideologier, oälskad, försmådd och föraktad."
Få hade väl trott att bokens utgivare ett decennium senare skulle stå och kasta sten på sin egen ankunge. Visserligen står de inte från samma sida sjön som kultursidesvänstern. Men för ankungen som får stenen i skallen kan det nog kvitta vilket håll den kastades ifrån.
Läs även andra bloggares åsikter om poirer martinsson, timbro, konservatism, liberalism