Just hemkomna från ännu en tur till Dalarna. Denna gång för att fira pappa Håkan som fyllt 70 år. Vi gav honom en resa (med bägge barnen med på köpet) till sin kusin i Florida. På festen visade vi också ett bildspel med några underbara foton från unga år.
Min far är verkligen en fantastisk person. Omtänksam, kärleksfull och framför allt oerhört levnadsglad. Visslande går han igenom livet, unnar sig vardagsnjutningar men gläds också åt vardagen precis som den är. Han verkar alltid ha varit sådan, farmor säger att han alltid var en nöjd liten son. En gång på BVC visade det sig att hennes bröstmjölk var så näringsfattig att pappa i praktiken var undernärd, men det hade inte märkts för han var lika glad som vanligt. Och så har det fortsatt sen dess, helt naturligt, utan vare sig söndagsbilagor, självhjälpsböcker eller österländska meditationsmetoder har han förmågan att fånga nuet. Imponerande och inspirerande. Kram och grattis pappa!
Det finns mycket mer att säga om pappa. Falukuriren tog fasta på föreningsmänniskan Håkan Spännar, även han värd att uppmärksammas. Arkivlänk till artikeln i papperstidningen här.
çons. Först på torsdag släpps kollektionen i resten av världen, så köerna var långa när de trendkänsliga Tokyoborna tog chansen att vara allra först. Nedanför är en film från Aftonbladet. Sara jobbar med PR-lanseringen men gjorde även debut som pressfotograf, när hennes mobilfoto från kön utanför butiken publicerades i samma tidning.
Exklusiv intervju med PR-kvinnan/fotografen Sara Spännar.
Ola: hur känns det?
Sara: jet laggat, mycket att göra men underbar stad och lyckad lansering.
Ola: vad var konstigast?
Sara: klädstilen i Harajuku, en kille hade en grön huvjacka med helt vadderad huva, såg ut som en Disney-figur
Ola: hur får du inspiration till dina fotografier?
Sara: jag inspireras av möten mellan kulturer, i varje situation finns något unikt, alla människor är vackra.
Nu är OS igång. För oss som bott i Peking är det extra roligt att se och läsa så mycket "omkringreportage". Det blir mycket igenkänning och möjlighet att ställa ditsända reportrars betraktelser mot egna erfarenheter.
Som t ex när SvDs Jan Majlard skriver om J-O Waldners sportbar, "något enklare än Brolins krog vid Stureplan". Ett grovt understatement, Waldners krog som vi minns den är ungefär lika charmig som en genomsnittlig småstadspizzeria.
Relationen OS och politik/mänskliga rättigheter i Kina kan man säga mycket om. Det har också varit huvudtemat för mediarapporteringen, åtminstone innan OS började.
Just i detta inlägg ska vi dock prata om själva idrottandet. Mer specifikt roendet. I synnerhet en av de svenska roddarna. Nämligen Lassi Karonen.
Han känner jag! Eller mjae, kände, lite grann. Vi lirade boll i Gagnef IF tillsammans. Han och några till kom cyklande från Djura (en dryg halvmil bort) för träning och match. Bara det säger en del. Vi var ett ganska stort gäng som höll på, därför delades vi upp i två lag. Ett bättre. Ett sämre. Som jag minns det föll alla Djura-killarna i den första kategorin. Jag i den senare. Vi var verkligen dåliga. Fick stryk med 15-0 och bråkade mycket.
Men inte Lassi. Alltid glad. Alltid på träning. Alltid redo att hämta boll långt ner i banan. En slitvarg. Så minns jag Lassi.
Nu sisådär 20 år senare sitter han och ror så att svetten lackar. 103 kilo muskler och störst lungkapacitet i hela världseliten har hittills i OS betalt sig i bästa tid i första kvalomgången och nästan vinst över guldfavoriten Drysedale i kvarten. Nu hoppas en hel nation att den urstarke masen ror hem en medalj. Men Lassi verkar mest se positivt på uppmärksamheten. Till Falukuriren säger han till synes förvånat, "helt plötsligt verkar folk ha blivit intresserade av vad jag håller på med". Tacka för det med en OS-medalj inom en årlängds avstånd. Vi säger go Lassi go!
Läs även andra bloggares åsikter om Lassi Karonen, OS, rodd
Idag är det tre år sedan vi gifte oss. Förutom att vi varit lite extra kära idag så har vi även ätit en god middag på Görgen på Höjden i Hotell Lerdalshöjden i Rättvik. Stället är ett fynd. Fantastisk mat med vacker utsikt över Siljan till bra pris. Bara brödkorgen är värd en liten fanfar: sex sorters nybakta småbröd, hemkärnat fäbodsmör och specialimporterad olivolja. Sara åt fläsksida, långkokt i 20 timmar och sedan knaperstekt. Ola åt piggvar med hemgjord tortelloni. Tyvärr är själva hotellet/byggnaden inte lika rolig. Steril och ödslig. De kunde göra mer för att skapa trevnad.
Det första givna samtalsämnet var att drömma sig tillbaka till bröllopsdagen. Att gifta sig gav ett varmt minne för livet. Från den nervösa och lätt surrealistiska vigselakten i Eftra kyrka, det var sannerligen inte lätt att hålla tårarna borta när Marit Bergman sjöng Lou Reeds vemodigt vackra Perfect Day. Till den underbara festen där så många kära vänner och släktningar hade så roligt tillsammans med oss och sa så många snälla saker att man rodnade.
Det andra lika självklara temat var att fundera över hur mycket som hänt sedan den där augustidagen i Ugglarp. För det är onekligen en hel del. Vi bodde som bekant i Kina ett helt år, både Peking och Shanghai, och från dessa baser gjorde vi massor av resor och utflykter: Tibet/Sichuan, Singapore, Thailand, Xi'An, Qingdao, Hainan, Hong Kong, Guangzhou mm. Vi har båda bytt jobb. Från SonyBMG (från idag enbart Sony Music, igen) och Springtime till H&M och Mahir. Vi har flyttat från Söder till Stora Essingen. Och så framför allt: Harry.
Det har gått fort. Nu är Harry åtta månader och min anställning på Mahir PR nästan exakt lika lång. Nu följer en pappaledighet som lustigt nog också är åtta månader. Eller så här: om man ska vara petnoga så har pappaledigheten inte riktigt börjat ännu. Först tar jag semester och lite obetalt ledigt medan Sara kör sina sista tre veckor.
Sista april var hur som helst min sista dag på kontoret detta år. Detta firades med pappavin med kollegorna. Kändes lite vemodigt måste jag säga. Det har varit en kanontid på Mahir hittills. Snälla, roliga och varma människor som jag önskar all lycka resten av året.
Idag fyller Ola år. Vår lilla familj var för dagen förstärkt av Harrys farfar Håkan. Vid sjutiden tågade denna tremannadelegation in i sovrummet och levererade vacker stämsång, tända ljus, frukost på sängen och presenter. Harry myste i pappas famn - eller om det var tvärt om.
Vi har ju varit på välbehövlig semeter på Gran Canaria. Första riktiga charterresan för oss och förväntningarna på stället var väl ganska låga, men Puerto de Mogan var suveränt! Bra hotell, god mat, sol och vila. Helt perfekt. Harry var på tipp topp humör och charmade alla tanter.
En del anser att Sverige är jämställt. De har inte varit bebispappor ute på stan. Finns det skötbord så är det alltid på damtoaletten. Ronny Olofsson, fd sportchef på Aftonbladet, numera reklamboss i Luleå, skrev en träffsäker krönika om detta för ett par år sen.
"Skötrumssymbolen på de eventuellt könsfria skötrummen visar tydligt en människa med klänning ... en skotte? ... DiLeva? ... nej, en mamma förstås."
"Jag vill inte lägga min dotter i pissoaren när jag ska ta hand om en större bajsning mitt i lördagsrusningen i ett köpcentrum."
Nu visar det sig att Sverige, som ju är världsbäst på jämställdhet (bland mycket annat), är omåkt av Singapore av alla ställen.
Våra bekanta Marie och David bor i Singapore med sin lilla Ella. De rapporterar på sin blogg att skötrummet i flygplatsens splirrans nya terminal är placerat utanför från både dam- och herrtoaletten, heter könsneutralt "parent room" och har en figur med byxor som symbol. Way to go!
| Sun | Mon | Tue | Wed | Thu | Fri | Sat |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | 2 | 3 | 4 | |||
| 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
| 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
