Det är lätt att glömma att Kina är en kommunistisk enpartistat när alla omkring dig bara verkar leva för pengar och karriären. Mina kinesiska kollegor pratar fotboll, går på västerländska barer, laddar ner senaste Hollywood-filmerna till datorn och jämför sina nya mobiltelefoner. Men så plötsligt kommer diskussionen in på ett sidospår och illusionen om samma värderingar och referensramar mellan mig och mina kollegor krackelerar.
Här är ett något redigerat utdrag från en lunch med kollegorna här om dagen.
Kollega 1: I skolan får vi lära oss ramsan hao hao xue xi, tian tian xiang shang! ("good good study, day day up"), ett av ordförande Mao's många bra citat.
Jag: Är Mao fortfarande levande som fenomen för er, inte bara en historisk figur?
Kollega 2: Javisst, [med allvar i rösten] han var en stor ledare för vårt land.
Jag: Intressant, men om han levt skulle han väl inte tillåtit att vi satt här ens. Var verkligen allt så bra?
Kollega 2: Mr Deng Xiaping hade ett bra uttryck för detta som kallas 7/3, med det menas att Mao hade 70% rätt och 30% fel.
Kollega 1: Vi brukar säga att Mr Mao gjorde så att vårt land reste sig upp medan Mr Deng började göra oss rika.
Jag: Men Mao's politik var väl ändå den motsatta mot idag, med hans politik skulle t ex firman vi jobbar för stängas och ni sannolikt sättas i fängelseläger.
Kollega 2: Haha, jaja, låt oss inte prata mera politik. Viktigast är att nu blir allting bättre och bättre.
Comments